måndag 2 december 2013

Host, snörvel, gäääääsp!

Med en liten i hushållet blir dagen ganska inrutad. Man lever liksom mellan amningar och blöjbyten. Man undrar om man någonsin skall bli pigg igen, och känna sig stark och frisk. Man kastas mellan fullkomlig lycka och förtvivlan beroende på om lill-palten ler av välbehag eller kvider på grund av magknip. 54 cm lång, inte mycket för världen...men nog tar han plats alltid! I vårt liv, i våra hjärtan. Man mår som ens barn mår, sa en kollega...så sant! 


I helgen har jag legat i feber och halsont. Febern har gett med sig men förkylningen hänger kvar. Nu när halsontet börjar ge sig kommer ju snuvan istället...och den mjukaste servett känns som sandpapper mot den röda mulen. Utanför fönstret är det alldeles grått. Det snöar. Har gjort det hela dagen. I alla fall den delen av dagen som jag har varit vaken. Vi stiger inte upp så tidigt, John och jag. Speciellt inte när natten varit orolig.


Stickkorgen börjar se inbjudande ut igen. Får se om jag orkar påbörja något nytt projekt. Jag skulle behöva det. Mina händer behöver sysselsättning. När händerna arbetar, vilar hjärnan. 


Men egentligen är det mest läge för tända ljus och te i soffan. Kanske borde jag passa på att sova nu när lillen gör det. Eller också är det kanske dags att höra av sig till omvärlden igen...


...nej, jag kurar nog in mig ett tag till. Tids nog blir det läge att vara social.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar