Walking in my winter wonderland...

...har jag haft på hjärnan hela morgonen. Åh, nu satte julsuget i ordentligt! Som vanligt glömmer jag varje år att om man vill ha in granris och lingonris och sånt, så måste man vara ute i god tid, för snön ligger plötsligt där. Men, men, den här lär väl inte ligga ända till jul, skulle jag tro. Nu har vi åkt snowracer och skottat bron. Lite varm choklad på det! Det är en speciell känsla att få dela sådana mysiga stunder med sina barn. John fick en lite kopp choklad och medan jag skalade en apelsin till honom, hoppade han ner från stolen och kramade om mina ben, hårt, hårt. Man förstod att han kände sig lycklig. De där små armarna kan uttrycka så mycket mer än alla ord i världen!