måndag 20 oktober 2014

Sommar inne...vinter ute.

Idag har det snöat nästan hela dagen. Hoppas att det fryser på i natt, så att varenda trädgren har ett vitt, krispigt, glittrande täcke, imorgon. I salsfönstrena blommar mina pelargoner för fullt. Det ser lite märkligt ut, med blomsterprakten och snön tillsammans. Som att det är sommar inomhus och vinter utomhus. Men jag vill ju inte gärna ställa undan pelargonerna medan de blommar så bra. 

Lilleman röjer överallt! På toan är han i smutstvättlådorna och rotar fram kläder, som han går och stoppar i maskinen. Dock fyller han på med både det ena och det andra, ex. blöjor, leksaker och salvtubar...så man måste rensa maskinen noga först innan man kör igång någon tvätt. Tvättmaskinen är det roligaste i hela huset! I köket får ingenting heller vara ifred längre. Vissa saker byter plats, så att man måste leta i flera lådor innan man hittar igen det. Smått irriterande, men lite gulligt också, när man hittar halvätna morotsstavar i grytskåpet.

Om en månad fyller han ett år, och det känns väldigt märkligt. Jag förstår inte ens att jag är mamma. Ibland önskar jag att det skulle vara lite mer speciellt på något sätt, men det är tvärtom så naturligt att jag nästan aldrig reflekterar över det. Det känns konstigt att han skall bli ett år redan, samtidigt förstår jag inte att vi bara har haft honom hos oss i ett år. Han har väl varit en del av vår familj alltid? Och jag och Oskar har väl varit gifta i minst tio år? Nähej...inte det nä...bara två...jasså...ja, säger du det så.

Imorgon far vi till farmor. Jag skall försöka få tid att måla julkort. Skissar för fullt. Förhoppningsvis skall jag bli klar i tid, så att jag kan trycka upp dem och sälja. det börjar bli brådis...

Har suttit och tittat igenom lite kort från Mongoliet nu ikväll. Vilka minnen! Borde gå igenom dem ordentligt och fixa fotoböcker. Kanske jag skulle göra något inlägg om den tiden lite då och då. Jag har egentligen aldrig berättat för någon om den tiden...än mindre visat några bilder. Men nu känns det som att det gått tillräckligt lång tid, för att man kan börja rota i det igen. 

Nu skall jag kasta in handduken, och göra pojkarna sällskap i sömnen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar