tisdag 15 december 2015

Krispigt vitt

Tog med mig kameran på väg till affären häromdagen. Minus fem grader ungefär och lite, lite nysnö. Kallt, sprött och gnistrande vackert! Önskar jag hade objektiv till kameran och kunde fånga naturen bättre i all dess skönhet. Har jag sagt det förr? Jag älskar norrländsk vinter!




söndag 13 december 2015

Inte min vecka...

Inte riktigt varit min vecka om man säger så. Började med att tanka bensin i vår dieselbil. Mindre lyckat. Körde tills den stannade och fattade fortfarande inte vad jag gjort för fel. Hjärnan var seg som kola. Befarade det värsta, men det visade sig att vår modell hade en snäll och tålig motor. Tömd tank, nytt bränslefilter och en fylld tank (med diesel denna gången) senare, så går den som smort igen. Pjuuuih!

Senare skulle jag fritera struvor tänkte jag. För första gången. Helt själv. Samtidigt som jag hjälpte John klä granen i ett annat rum. Fullständigt idiotiskt, jag vet! Kola-hjärnan igen. Det tog eld naturligtvis. Fipplade med grytan för att få bort den från den varma plattan, så att det skvätte ut på golvet. Lågorna stod höga även där. Och för en kort sekund såg jag hur hela huset stod i lågor. Men på golvet slocknade det av sig själv ganska snabbt, och tillslut fick jag tag i ett grytlock som jag slängde på och så slocknade även det i grytan. Brandvarnarna tjöt i högan sky, John var livrädd och jag var så hög på adrenalin att jag darrade och dröp av svett. Efter en stund kom bakslaget när adrenalinet lämnade kroppen och jag sjönk ihop i soffan som en punkterad ballong. John satt i mitt knä och klappade mig på axeln och upprepade gång på gång: det gick bra mamma, det gick bra!

Och det gjorde det ju. Tack gode Gud för det. Det blev inte så många struvor. Men jag lärde mig läxan. Tyvärr har jag väldigt svårt för att göra en sak i taget, men aldrig att jag friterar struvor ensam mer.




onsdag 2 december 2015

Förkylning


Vaknade igår med ont i halsen, snuva och frossa. Ringde hem Oskar. Han kom med choklad och presentkort på spa! Inte för att jag var förkyld, utan för att vi hade treårig bröllopsdag. Tre väldigt fina år! Märkligt ändå, att det bara är tre år vi har levt ihop...känns som hela livet.

Formen idag är ganska lik. Orkar inte göra speciellt mycket. Skall snart ta en tupplur. Det tråkigaste med att bli sjuk är alla roliga planer man haft som man måste ställa in. Men jag tröstar mig med att vi skall fara hem till mamma och pappa om tv och en halv vecka. 

Hittade dessa vinterbilder när jag rotade i arkivet. De är från min första promenad efter Johns födsel. Vi bodde ju i Hjoggböle då. Vilket väder!