Inte min vecka...

Inte riktigt varit min vecka om man säger så. Började med att tanka bensin i vår dieselbil. Mindre lyckat. Körde tills den stannade och fattade fortfarande inte vad jag gjort för fel. Hjärnan var seg som kola. Befarade det värsta, men det visade sig att vår modell hade en snäll och tålig motor. Tömd tank, nytt bränslefilter och en fylld tank (med diesel denna gången) senare, så går den som smort igen. Pjuuuih!

Senare skulle jag fritera struvor tänkte jag. För första gången. Helt själv. Samtidigt som jag hjälpte John klä granen i ett annat rum. Fullständigt idiotiskt, jag vet! Kola-hjärnan igen. Det tog eld naturligtvis. Fipplade med grytan för att få bort den från den varma plattan, så att det skvätte ut på golvet. Lågorna stod höga även där. Och för en kort sekund såg jag hur hela huset stod i lågor. Men på golvet slocknade det av sig själv ganska snabbt, och tillslut fick jag tag i ett grytlock som jag slängde på och så slocknade även det i grytan. Brandvarnarna tjöt i högan sky, John var livrädd och jag var så hög på adrenalin att jag darrade och dröp av svett. Efter en stund kom bakslaget när adrenalinet lämnade kroppen och jag sjönk ihop i soffan som en punkterad ballong. John satt i mitt knä och klappade mig på axeln och upprepade gång på gång: det gick bra mamma, det gick bra!

Och det gjorde det ju. Tack gode Gud för det. Det blev inte så många struvor. Men jag lärde mig läxan. Tyvärr har jag väldigt svårt för att göra en sak i taget, men aldrig att jag friterar struvor ensam mer.