Nu var det länge sedan det blev ett blogginlägg. Som höggravid, trött och tung, är det svårt att orka göra något annat än det man absolut måste. Här har sett ut som ett bombnedslag länge nu. Att dammsuga och tvätta golv, eller ens böja sig för att plocka upp saker från golvet är inte att tänka på med foglossningar som bränner och skär i hela bäckenet. I fredagskväll kom en av Oskars systrar på besök, och hon var så hjärtinnerligt snäll och städade hela nedervåningen, så nu är det beboeligt här igen.
Idag var första morgonen på väldigt många veckor som jag vaknade utan den där skärande smärtan i bäckenet. Känns som en befrielse. Och plötsligt fick jag lust att blogga litegrann. Jag har en vecka kvar till bf, men hoppas att lillen kommer innan dess. Som jag längtar efter det lilla pyret, och efter att få tillbaka min egen kropp igen. Men det dröjer ju längre än så...
Lite pyssel försöker jag ändå roa mig med. Jag mår så dåligt om jag inte får vara kreativ. Och örhängena har sålt som smör i solsken den senaste veckan, vilket naturligtvis också känns väldigt kul! Om någon uppmärksam, engelskkunnig person undrar...så, ja, det är jag som har gjort handen. Hö hö hö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar