Såhär en månad efter förlossningen försöker jag så smått komma igång och röra på mig igen. Efter att under halva graviditeten inte ha promenerat alls pga foglossningar, så känns det som alla muskler förtvinat och någon kondition finns det då rakt inte att tala om. Lite segt att liksom börja på noll. Men jag har laddat ner RunKeepers app, och det blir ganska motiverande när man har en röst som följer med på promenaden, och med jämna mellanrum upprepar: promenadtid, sträcka och genomsnittligt tempo.
I tisdags var jag och Oskar på stan och gjorde lite ärenden. Såg att det var rea på indiska och strosade in där i hopp om att hitta något fint till sommaren. Väldigt dålig idé! Att se sig själv utan kläder i en helkroppsspegel för första gången efter en graviditet, rekommenderas inte. Jag blev så deprimerad att jag började lipa. Men sannerligen om jag inte fick en morot samtidigt. Nu ser jag den där bilden framför mig, när jag känner att jag inte orkar gå, utan hellre vill ligga kvar och dra mig i sängen en timme till.
Jag försöker också dämpa sockerintaget. Det var inte så farligt med det under graviditeten. Då var jag för det mesta inte alls sugen...men så fort Adam var född: så fruktansvärt gott det är med glass och godis och kakor. Vad som helst som är sött, till och med russin! Försökte ställa in mig på att ha ett totalt sockerstopp fram till min kusins bröllop på midsommarafton. Det är ju bara en och en halv vecka dit, borde inte vara några problem alls...
...men nog är det ett problem alltid! Glassbilen kom naturligtvis när vi satt och åt middag. Och vi var ju liksom "tvungna" att handla, så att han stannar även i fortsättningen. Inte är det lätt att sitta här och låtsas som ingenting, när man vet att det ligger sånna där goda chocko crisp i frysen. Ni vet vaniljglass med kolasås och chokladöverdrag, med något krispigt i...
...SUCK! Nåväl, kanske man skulle gå och ta sig en avocado istället. Det är ju också gott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar