Detta med att ungdomar inte kan berätta saker för varandra utan att göra minsta lilla sak till en jättelång konversation som inte säger någonting alls...de kan helt enkelt inte konsten att utelämna irrelevanta detaljer.
Står bakom en klädhylla på H&M och hör två tjejer snacka på andra sidan. Den ena berättar:
-Adam ringde ju mig häromdagen, och han ba, "Hej!" ...och jag ba "eh, heej"...
Ungefär där kände jag att detta inte var en story värd att ödsla tid på.
En betydligt mer roande konversation ägde rum i omklädningsrummet bredvid mitt, när jag provar kläder.
Kund: Vad tycker du?
Expedit: jaaaa....vad tycker DU? (Tydligen mycket feg!)
Kund: Tjae...alltså, det är ju ett väldigt snyggt plagg...
Expedit: Ja, det är det verkligen! Jag har ett nästan likadant hemma. Tycker du att det passar?
Kund: Nu var frågan vad DU tycker!?
Expedit: (tar mod till sig)...jaaae, alltså du ser att det hakar upp sig här på armarna när du rör på dig, och det är klart att det är ju inte så skönt med kläder som man måste rätta till hela tiden. (Helt klart en bra poäng.)
Kund: Näe, det är sant. Men det är ett verkligt snyggt plagg!
Expediten: Ja verkligen! Plagget är det inget fel på!
Jag fick sådan lust att hoppa fram och se vem det var fel på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar