Det är något sjukt med denna matfixering. (Del 1)

Är det någon mer än jag som tröttnat på mat? Ja, inte på att äta den då alltså, utan på att den finns överallt! I tv:n, i tidningar, på radion. Det fullkomligt svämmar över av mat i media. Det är väl inget konstigt att tidningar som: Allt om mat, Allers, eller Hemmets journal innehåller recept och tips för matlagning och bak. Men när nyhetstidningarna börjar ha sidor med recept och det snart sagt går matlagningsprogram på tv varje kväll, då blir man ganska less! Det är vanliga människor som lagar mat, kändisar, barn, stjärnkockar…Alla lagar mat och bakar i tv. Det är något sjukt med denna matfixering. Maten, som skulle vara något näringsrikt vi förtär under dagen för att orka vårt arbete, har blivit ett nöje, en statuspryl, en livsstil. Kändisar tipsar om hur just de gör sin kladdkaka, som om den skulle vara extra god bara för att en kändis gjort den? Folk reser land och rike runt i jakt på den perfekta pastarätten. Vi till och med inreder med mat! Inte sällan ser man i inredningstidningar, bilder ur rum med en gigantisk fruktskål på bordet, fylld med citroner eller lime. Det ser fräscht ut! Men vem har ett 20-tal citroner liggandes hemma? Möjligen om man skall göra flädersaft kanske…

Jag är inte alls emot att man delar recept. Tvärtom! Självklart skall man göra det, och uppmuntra varandra till att laga god och hälsosam mat. Men det är rent löjligt vilken besatthet och buisness det har blivit av maten. Jag tycker också att det är bra att man gör så mycket som möjligt själv, bakar bröd och odlar grönsaker osv. Så att man VET vad det är man stoppar i sig. Men när det blir trendigt att kärna smör och nu senast riva sitt eget salt på ett speciellt saltrivjärn. Då har det någonstans blivit fel. Vi skall inte leva för att äta, utan äta för att leva.

Maten har blivit ett gift. Att påstå att anorektiker eller människor som lider av undervikt har en ätstörning är inte helt rättvist. Snarare är det väl så att det är extremt få av oss som inte har en ätstörning av något slag. Jag har det definitivt. Jag har den största delen av mitt liv ätit alldeles för mycket, vilket medfört övervikt. Då och då har jag försökt ta tag i det och istället ätit för lite. Eller i alla fall valt väldigt noggrant vad jag skall äta och inte. Visst är det stört!? Istället för att bara lära sig att äta lagom av allt.

Men det är sannerligen inte lätt! Vad är lagom? Hur i hela världen vet jag hur mycket mat jag behöver. Vad som blir för lite eller för mycket? Först måste man ju komma fram till hur mycket man vill röra på sig. Om man bara vill sitta stilla och klia sig på magen, så kan man inte äta speciellt mycket. Magkliande bränner inte många kalorier, enligt vad jag erfar. Vill man däremot vara ute och springa med en 25 kg tung ryggsäck på ryggen i tre timmar varje dag, då kan man i princip äta som Obelix: några helgrillade vildsvin varje kväll. (Är det förresten någon mer än jag som tycker att det ser så fruktansvärt gott ut?) Ändå räcker det inte att bara röra på sig mer, om man äter fel saker. Man kanske kan äta allt, men vissa saker bör man ju bara inta i små mängder. Träning ger bäst resultat tillsammans med rätt mat. Vad är då rätt mat?

Överallt får man olika råd. Det här skall du äta och det där skall du undvika. En säger si, en annan säger så. Inte konstigt att man blir villrådig! Under tiden man bestämmer sig för vad man skall prova, hinner man ju bli sugen på både det ena och det andra. Rätt vad det är har man bakat en kladdkaka, och satt i sig direkt med sked ur formen. Eller för att inte tala om när man bestämmer sig för att man skall bli nyttig, men tycker att det är så ohullt att kasta bort allt sött och sliskigt man har liggandes hemma, så man sätter i sig allt kvällen innan man skall ”börja” sin diet. Det brukar inte gå så väldigt lång tid innan man har köpt hem nytt.

Ibland får jag panik när jag tänker på all mat som skall tillagas! Jag som nästan aldrig tycker om att laga mat. Ändå skall det planeras, lagas och ätas; två mål om dagen, sju dagar i veckan, varje år i resten av mitt liv. Plus frukost och mellanmål! Det är inte riktigt klokt egentligen! Då kanske inte alla matprogram och tidningar räcker till som inspiration i slutändan, i alla fall.

Nu är klockan halv tolv, och jag borde sova. Frågan är om man skall ta sig en macka innan eller?

Forts. följer…